Som chef och gammal ledarskapskonsult läser jag regelbundet om ledarskap. Denna vecka fastnade jag för två artiklar.
Den ena i SvD med rubriken Hjälp för chefen att bli ledare, där frågan ställs: Varför blev du chef?
Och ledarskapskonsulten som skrivet en bok har ställt denna fråga till 4 000 chefer och kommit fram till ett antal utmaningar och svar på hur de kan hanteras. En poäng hon hade var att ”alltför få chefer har ställt frågan till sig själva”. En vanlig fallgrop är att duktiga medarbetare befordras till att bli chefer fast de egentligen inte har förutsättningar för att vara chefer. En specialistroll och chefroll kan kräva helt olika förmågor och trots detta befordras varje dag flera utanför sin kompetensnivå.
Ett påstående som författaren har är ”Det handlar om att delegera mer och lägga mindre tid på uppföljning och kontrollsystem och mer på att motivera medarbetare”. Det kan ju tyckas låta bra. Tyvärr bygger det påståendet på en spridd missuppfattning att det skulle gå att motivera medarbetare. Hertzberg kom fram till att det inte går redan 1967.
Vilket gör det extra intressant att läsa den andra artikeln som heter Sluta motivera – konsten att vara en bra chef.
Enligt ledarskapskonsulten Carl Erik Herlitz behandlar många chefer sin medarbetare som barn. Och det är inte särskilt effektivt. Det frigör inte deras kapacitet säger han.
Jag blir verkligen glad när jag läser artikeln för här har man fångat något nytt som kan få karaktären av paradigmskifte för många chefer.
Läs artikeln genom att klicka på sid 1 och sid 2.
Och så finns det även ett seminarium på samma tema Sluta Motivera. Klicka här.
Vad är vinsten kan du kanske vara nyfiken på i så fall rekommenderar jag att gå seminariet vilket jag gjorde och insåg att vinsten kan vara självgående medarbetare och faktiskt självgående verksamheter – wow!